Elin Karlsson
23 år
Studerande


Hej kära läsare och välkomna till Linneas blogg som jag, Elin Karlsson, idag har tagit kommandot över. Linnea har bjudit in mig att gästblogga om ditten och datten, så nu har jag tagit mig tiden att skriva ner några rader. Som de flesta av er förmodligen känner till, har ju jag, Linnea och Tia varje tisdag turats om att laga middag till varandra. Årets kanske bästa idé (eller ja, förra årets bästa idé) är alltså det jag tänker slå ett slag för i detta inlägg, genom att börja med att redogöra för gårdagens misslyckade middag som jag själv stod för.

Nu när sommaren snart är här, och en sprillans ny grill står på vår gräsmatta så har jag blivit smått grill-kåt. Och trots att regnet har öst ner de senaste dagarna så var det med en åsnas envishet som jag hade bestämt mig för att grilla. Ni kan ju kanske själva räkna ut hur det gick. Jag lyckades ändå få lite grillyta på min fläskfilé och mina champinjoner innan jag gav upp, och tackade hjärtligt för ugnen som (enligt en mycket pålitlig källa, dvs en hemsida för en pizzabutik hemmahörande i Helsingborg) uppfanns av egyptierna för ca 6000 år sedan. In med allting i ugnen på full värme, och vänta. 




Men inte nog med att grillningen blev ett totalt misslyckande, jag hade dessutom försökt mig på Hannas recept på bearniesås som är omnämnt tidigare här i bloggen. Men eftersom jag inte har haft engagemang nog att ta mig till någon tokspeciell butik, utan nöjt mig med att handla på gamla Hemköp i stan, så hade jag inte lyckats få tag på någon estragon, utan bedömde att vanlig, torkad dragon på burk nog går lika bra. Det var en grov missbedömning, som resulterade i att såsen mest smakade olja, med inslag av torra, vassa kryddbitar. Men att maten blev misslyckad spelade inte så där särskilt stor roll.
Då mina middagsgäster är oerhört väluppfostrade och trevliga så log dom och sa att maten visst var helt fantastiskt god, (allting går ju att skölja ner med mycket vatten) så middagen blev himla trevlig i alla fall.      Summan av kardemumman här, är att det ju faktiskt är själva grejen som är det viktigaste, tanken som räknas ni vet. När man blir lite äldre (läs: när man börjar spana i spegeln efter diverse rynkor) så umgås man inte med sina vänner på samma sätt som man gjorde när man var yngre. Det är lätt att man fastnar i sina egna liv, och man glider ifrån varandra mer och mer. Därför är tillfällen som våra tisdagar guld värda. Vi har skapat oss en anledning att umgås för att prata av oss och hålla kontakten – äta måste man ju hur som helst. Det är ingen större ansträngning att laga mat till tre istället för två. Våra tisdagar syftar också lite till att pusha varandra att testa nya maträtter och inspireras av varandra så man inte fastnar i gamla vanor och lagar samma makaroner och köttbullar dag ut och dag in. Middagarna avslutas alltid med en överfull skål med godis framför TV:n.



Det behöver alltså inte alltid vara så komplicerat. Så ta mitt råd, och anamma tisdagsmiddagarna!

Den misslyckade middagen bestod i sin helhel av:
(Grillad) fläskfilé, som marinerats i olja, soja, salt, honung och pirri-pirri kryddmix.
Ugnrostad potatis och ugnsrostade charlottenlökar.
(Grillade) champinjoner som marinerats i olja, honung och vitlök.
Tzatsiki gjord på matlagningsyoghurt, riven gurka, vitlök, salt och peppar.
Den misslyckade beraniesåsen som jag inte ens tänker redogöra för, samt en småbladig sallad med massor av fetaost.



Tusen tack för er tid, ni som lyckats ta er ända ner hit. Mitt budskap idag blir: ”grilla mera” och ”köp bra gillkol”!

Puss& Kram, vi ses säkert igen.